Det finns så mycket man vill säga och skriva, men ibland tar det stopp. Känner att jag vill skriva av mig lite...
Dom flesta vet vid det här laget att min älskade storebror, Niclas inte finns längre. Han gick bort i en mc-olycka den 27 juli.
Jag kommer nån gång att skriva det som hände, så som jag har fått det berättat för mig.
Men nu tar jag bara det kort och det runt omkring.
Jag vill att ni tar allt som ni läser på nätet med en nypa salt, folk/media har skrivit så konstiga och felaktiga saker. Det som sårar mest är folks fördommar och vissa som skriver "skönt att det var idioten på hoj som dog" och "dom får skylla sig själva" och liknande.
Fördommarna är att han var ung, hade inte haft mc-kortet länge, att det gick fort, det var just den vägen, det var sporthoj mm.
Min bror hade sunt förnuft och åkte inte o "lekte" med hojjen. Ja, han hade bara haft körkortet i 3 veckor, men han har kört cross o tävlat i flera år. Längs vägen där han åkte bor vår pappa.
Måndag den 27 juli, jag o fredrik hade vart o köpt ett nytt objektiv till kameran, vi åkte o fotade lite men behövde åka hem o ladda kameran. Hemma satt vi o kollade på tv o tog det lugnt.
Strax innan vi tänkte åka ringer pappa.
Han ville få tag på mamma (som vid tillfället var i dalarna). Han sa att Niclas hade vart me i en olycka.
Storebror har man aldrig vart så orolig för och tankarna gick inte till det värsta, men Fredrik sa att vi drar till danderyd nu. (sjukhuset)
På vägen ringer jag mickan (niclas flickvän/sambo), hon svarar men kan inte prata, hon gråter. Väl framme möter vi mickan o hennes syster, det första hon säger är: "dom får inte liv i honom"
Pappa ringer och gråter o säger att det ser inte bra ut.
Han och hans sambo louise är på platsen.
Efter kanske två timmar säger dom att dom ska komma in till sjukhuset, då har ambulans o helikopter, polis, brandkår jobbat på plats hela tiden men valt att inte åka in.
Under hela tiden har flera vänner o släkt informerats om läget och är på plats utanför akuten.
Ambulansen kommer in och personalen kommer fram och säger bara: "vi beklagar, vi gjorde allt"
Känns som det är en dröm eller en film.
Vi får samlas i ett rum allihopa. Sen får vi gå o titta på honom. Han ser ut som när han sover, känns overkligt hela situationen.
Vi åker till olycksplatsen o tänder ljuso sen hem till pappa.
Blir svårt att sova, man går som i en bubbla.
Jag har hela tiden tjatat på fredrik att han inte får köra motorcykel, jag gillar inte det. Brorsan har man aldrig behövt oroa sig för.
Vi träffades en vecka innan på en kusins bröllop o dansade o hade kul. Niclas o Fredrik pratade om motorcyklar.
Hela veckan efter olyckan var vi på platsen varje dag, tände ljus, träffade hans kompisar. Han hade så otroligt mycket kompisar. En vecka efter hade vi minnesstund, 70-80 personer var där då.
Niclas och två kompisar var ute o körde motorcykel, i en kurva kommer han för långt ut och det var grus där, framdäcket släpper och han hamnar på fel sida om vägen, då kommer det en bil, han frontar med bilen, hojjen flyger in i skogen o brinner, bilen börjar brinna o exploderar senare.
Han avled direkt.
På fredag är begravningen...kommer bli tungt.
Niclas Jannesson
*13 maj 1985
+ 27 juli 2007 17.40
Tack för allt stöd. Älskar er allihopa <3
Sov gott Niclas, ta hand om alla där uppe. Älskar dej <3 Världens bästa bror.
onsdag 26 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
